Körsbärsdalen

Våren kom och ersattes i ett nafs av högsommar. Mitt i högsommaren kom en dag av snö och sedan var det tillbaka till värmen igen. Just nu känns vädret som midsommar (borde vara men sällan är) fast att det är början av maj. All växtlighet är ganska förvirrad. Vitsipporna och tulpanerna har stått och tittat förundrat på varandra nu i flera veckor. Förra året avlöste ju den ena den andra så gott som, förutom kanske en hastig vinkning från en späd tulpanknopp till en krokryggig gammal sippa, och det är nog den normala gången här när våren får vara vår ett tag innan sommaren kliver in och tar över.

Hur som helst känns det väldigt dumt att klaga på temperaturer över 20 grader i skuggan, uppåt 25 ibland, och hyfsat varma nätter som börjar göra det frestande att plantera ut en del av förodlingsplantorna snart. Jag ska dock se till att hålla mig lite till för förra veckan i samband med snön fick vi ju oss en liten chock med flera minusgrader på natten. Man vet aldrig. Än kan nog vädret bjuda på överraskningar och jag vill inte offra mina vackra små skötebarn så länge som jag har något att säga till om!

Man säger det väl bäst med bilder, eller hur? Ja, jag tror det.

NU

Först flyttade vi bärbuskar så det stod härliga till. För att påminna om hur det såg ut innan visar jag hur det såg ut på samma ställe ur nästan samma vinkel första gången vi var här och hälsade på huset som dess utvalda blivande ägare. Innan stod alltså bärbuskarna som tre av sidorna i en kvadrat som vi en gång tror har fungerat som häck runt ett land. Landet är sedan länge igenvuxet i alla fall och kan bara anas på lite ojämnheter i gräsmattan. Nu har buskarna fått en ny funktion istället. De står i en mer rak linje och skiljer det som är vår odling, längst ner till vänster bakom buskarna på bilderna, från det som en gång i tiden ska bli gräsmatta. Om Ceres och Demeter vill, det vill säga : )

Att det här gräsmatteskapandet är tålamodsprövande intalar oss jag och David bara gör gott får vår mognad och vår karaktär. Först har vi fräst de dryga hundra kvadratmetrarna två gånger var (jag varm och svettig och endast iklädd linne i snöfallet) och sedan har det varit en procedur av att kratta och plocka upp grästuvor, pinnar och stenar.

Kratta, plocka upp. Köra skottkärra. Kratta, plocka upp. Kratta, plocka upp. Köra skottkärra. Lite fysiskt ansträngande är det väl men allra mest frestar det på nerverna när man inte ser att det händer någonting! Idag har jag i alla fall ägnat fyra timmar åt att bara sålla ur rötter, kvistar, grenar och stenar och köra iväg efter att David krattat ännu fler timmar än så. Nu återstår bara en liten ruta på gissningsvis 15 kvadrat som ska tas om hand. Vi håller tummarna för att vi ska orka med det sista utan att gå under av seghetskänslan. I såfall skulle vi nog faktiskt kunna hinna så gräset i slutet av helgen : )

Gärdet har jag i alla fall hunnit fräsa ordentligt. Potatisen är i jorden och ett och annat frö har också hittat på plats under helgen som gick. I rådande värme kan man ju inte göra annat än att så för det känns ganska tomt och konstigt att inte ha några odlingar att gå och vattna och passa ” så här mitt i sommaren” som det ju blir i känslan. Så dill, sockerärtor, morötter, två sorters sallat, spenat och rödbetor är på plats förutom potatisen. Dessutom har vi flyttat ner våra stackars jordgubbar och rabarber från deras ganska hopplösa förra plats i en övervuxen rabatt tillsammans med nässlor och lökväxter och lite av varje. Nu hoppas vi att de ska trivas bättre här nere!

Vissa förodlingar har redan blivit vana utomhusplantor som åker ut på trappan så fort solen tittar fram och temperaturen överstiger 15 grader. Dessa är premisserna för att dessa fyra sorters basilikor ska få andas lite frisk luft, och på sistone har det ju inte varit svårt att hitta stunder som lever upp till dem.

Många andra får fortfarande vänta inne på att deras tid ska komma. Vartenda fönster som inte är ett norrfönster är fullständigt överbefolkat och David grymtar lite trött varje gång han uppmärksammar detta. Exempelvis när vi ska äta mat och det även på matbordet står förodlingsbrickor som skjuter över fönsterbänken och in på bordet. Häromveckan fick han klart för sig att vissa av plantorna nog inte kan flytta ut förrän en bit in i juni. Jag försöker trösta honom med hur gott det ska bli att äta allt det här när det väl blir moget men det biter inte alltid helt =P

Tulipaner som sagt. De dyker upp lite överallt. Många är de och vackra är de också. Ta i trä, men det verkar fortfarande inte ha varit några fyrfota och skuttande små marodörer här. Vi har klarat oss båda de åren vi bott här hittills och vi tänker se det som att de nog helt enkelt inte gillar just våra lökar : )

Så idag har körsbärsträden slagit ut. Det har verkligen hänt sedan i förmiddags. Helt plötsligt tittade jag dit och såg bara stora bollar fyllda av nypoppade popcorn, som genom ett trollslag. Vi har ju inte sett något av körsbärsträden blomma eftersom de allihop hade ett dåligt år förra året så det här är något helt nytt för oss. Och det är ju så vackert! Det är så härligt med körsbärsblommor.

One Comment, RSS

  1. 95Maisie August 11, 2017 @ 10:07 pm

    Hi blogger, i must say you have hi quality posts here.
    Your blog should go viral. You need initial traffic boost only.
    How to get it? Search for; Mertiso’s tips go viral

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*