Startgroparna

Det är märkligt hur väntan bara blir mer och mer olidlig ju närmare målet man kommer! Nu är det bara åtta dagar kvar och vi studsar på stället av otålighet mer intensivt än vi gjort under hela den här tiden av väntan. Förmodligen hänger det ihop med att vi nu kunnat köpa tapeter till vardagsrummet och skaffat målarsoda och takvitt som ska göra de gulnade furutaken från sjuttiotalet svalt vittonade istället. Nu när vi kan inhandla saker vi kommer behöva och är redo att sätta igång när som helst så blir det svårare för ens inte så logiska sida att förså varför vi inte bara kan få komma in och börja på en gång! ^^

Vi är uppe och hälsar på hos huset lite då och då förstås. Ibland bara för att vi känner för det och för att det hur som helst är en åktur med så fin utsikt över den frusna Fryken och de tjockt snöinbäddade åkrarna och ängarna, ibland av någon särskild anledning. Förra veckan ringde sonen i huset oss och berättade att en gren på ett av äppelträden knäckts, förmodligen på grund av snötyngd och att rådjuren varit där och dragit i den för att komma åt äpplena. “Vad tycker ni att vi ska göra åt det?” undrade han och vi kom fram till att det var väl bäst att bege sig upp för att ta ner grenen.

Som tur var så följde han och svågern hans med upp till huset också för när vi kom fram och tog oss en titt så insåg vi att grenen inte riktigt såg ut som vi hade föreställt oss. Den var inte så där en decimeter i diameter utan snarare tre decimeter! Vi tittade lite hjälplöst på sågen vi tagit med oss som helt uppenbart inte var anpassad efter en gren lika tjock som en stam och skulle just till att konstatera att vi nog fick vänta med projektet när sonen utan ett ljud gick bort till sin bagagelucka. Vad har han där om inte en rejäl motorsåg?

Så äppelgrenen kom ner och styckades upp i lagoma kubbar och en rishög. Sedan passade vi på att fråga lite försiktigt om man kanske skulle kunna ta ner den halva avblåsta granen vid huset också när man ändå höll på. Det kunde man absolut, och särskilt om han kunde få virket till brasved till smedjan. Självklart! Det visade sig att de visst hade velat ta ner den länge men låtit bli eftersom modern velat ha den kvar eftersom hon hade ett fågelbord under och granens vida grenar skyddade de små mot rovfåglar. Vi får hitta på något annat tryggt och säkert ställe för dem att äta!

Här kommer halvgranen ner också. Medan männen gjorde karlgöran höll jag mig mest bakom kameran 😉

Så här fritt och öppet och fint blev det nu när halvgranen kom ner. Jättebra känns det!

Istappar finns det gott om den här vintern. Och ja, jag vet att det egentligen är något så tråkigt som ett tecken på att vi har dåligt isolerade kattvindar… Men jag tänker ändå tillåta mig själv att tycka att de är vackra : )

I veckan ska vi också försöka få komma in i huset en liten sväng för att ta mått på sovrummet som det behöver handlas tapeter till innan helgen. Om allting går enligt plan så ska det nämligen tapetseras på lördagen eller söndagen efter att vi fått nyckeln och om det är beställningstapeter så ska de beställas senast onsdag… Mycket att tänka på, men det är kärt besvär! Nu kan det väl få bara få bli fredagen den tolfte snart? Åtta dagar kvar och nedräkning pågår… 😉

One Comment, RSS

  1. mamma Lotta February 10, 2010 @ 9:21 am

    …nu är det bara imorgon kvar…….
    Spännande är vad det är!
    Kram, kram
    /Lotta

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*