Historia

1909 registrerades alla hus och oavsett verkligt byggår så fick då hus byggda tidigare än detta datum infogas i registret under detta årtal. Alltså är det enda vi säkert vet om vårt hus att det är byggt innan år 1909 någon gång. Den tidiga historien vet vi hittills ingenting alls om. Vår kunskap börjar någon gång under 40-talet då en inflyttad smålänning och kolmilare vid namn David Adolfsson flyttade in. I huset bodde han med sin fru Märta Kristina och de uppfostrade här så småningom fem barn. Två söner och sedan tre döttrar. I december 2009 fick vi köpa huset som då var ett dödsbo efter Märta Kristina och vi hade under försäljningen kontakt med sönerna som visade sig ha mycket mysigt att berätta om huset och trakten. Efter att ha vuxit upp här och sedan haft sina föräldrar boende här i de ca. 70 levnadsår som sönerna sett så var de förstås något av lokalsamhälleexperter och vi såg direkt det stora värdet i att samla ihop den här kunskapen. För vår egen skull om inte annat eftersom det är så roligt att veta sitt hus och sin trakts historia. Under den här fliken kommer de små guldkornen att komma upp, undan för undan som de samlas ihop.

Flygfoto

Redan på visningen la vi märket till en stor ek som står nästan precis vid husknuten och egentligen alldeles för nära. Så nära att man borde ha velat ta ner den för länge sedan. Så när vi satt och skulle skriva kontrakt så visade det sig varför just detta träd förskonats från yxor och motorsågar. David, som under sitt liv hann med att vara kolare, skogskarl, sågare och snickare, hade en gång kommit hem från skogen med ett litet och spätt ekskott som han gav till sin fru och som de planterade utanför sitt hus. Det är den här eken som nu är långt högre än huset och sprider sina grenar vitt och brett. En gång i sin barndom slogs det späda lilla trädet av och man trodde att det skulle innebära slutet men det kämpade envist och tappert på och tog sig på nytt och där har det sedan stått. Sönerna ville såga ner träd runt huset men för sin mor så fick de absolut inte röra den här eken som David tagit med sig hem från skogen till henne.

One Comment, RSS

  1. kjerstin December 14, 2009 @ 7:35 am

    jag är uppvuxen i åmål, i ett hus som min far byggde. när jag var ungefär 5 och min bror björn 4, gick vi ut med pappa och grävde upp en ekplanta. eken står fortfarande kvar och är hur stor som helst nu, den har en gunga (av en traktorsits) och en koja förstås. den har givit skugga i många år och trots att både pappa och mamma är borta sedanlänge så finns eken kvar. hoppas den får vara kvar när även björn och jag är borta.
    alltså, föreslår jag att även ni planterar ett vårdträd.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*